Kategoriarkiv: Personligt

Erfarenheter av att kombinera eget företag och anställning

Jag håller på att utvärdera för- och nackdelar med att driva ett eget företag och vara anställd samtidigt. Det skulle vara väldigt intressant att höra vad du som redan gör det har för erfarenheter. Jag har lagt in ett par tips som jag fick via en givande Twitterdiskussion. Kika gärna om det finns något som du skulle vilja tillägga.

 

Här är några av de saker jag funderar över:

 

1. Har det funkat bra med tidsfördelningen anställning/eget företag? Går det att hålla sig till timmarna för anställningen?

- Går jobbet du är anställd för bara att utföra när du är på arbetsplatsen är det inget större problem. Annars kan man avsätta vissa dagar som är vikta för de olika uppdragen och hålla sig till det så gott det går.

- Man får vara flexibel. När det är en topp där du är anställd får det egna företaget lite mindre tid och vice versa.

 

2. Har du någon tanke om optimal fördelning av tiden för anställning/eget företag?

 

3. Hur löser du pension etc. som annars en arbetsgivare betalar in?

- Det får du göra i firman och ta höjd för i ditt arvode.

- Minus är att du får skaffa pensionsförsäkringar både i företaget och privat.

 

4. Hur funkar det om verksamheterna är inom samma område? Är det tillåtet och/eller är det en avtalsfråga?

- Det är tillåtet juridiskt och skattemässigt.

 

5. Är det bättre att sälja tid till det företag som vill anställa dig, dvs. att köra konsultarvode för samma tid? Vad är vinsterna? Är det någon skattemässig vinst/förlust i det?

- Du slipper problemet med att du kan komma att konkurrera med företaget du är anställd på.

 

6. Att ha AB och anställa sig själv, vad är fördelarna med det? Är det någon skattemässig vinst/förlust i det?

- Skattemässigt suger det. Aktieutdelning beskattas med 26% medan EF beskattas som inkomst.
- Fördelen är att AB är en egen juridisk person.

 

7. Finns det några särskilda skatteregler för kombon anställd och eget företag?

- Det finns mycket information på Skatteverkets hemsida, som faktiskt är väldigt bra.

 

8. Övrigt

- Ta hjälp av en revisor. Då slipper du mycket av sifferjobbet.

 

 

Har ni fler reflektioner kring eget företagande i kombination med deltidsanställning är det bara att gå loss i kommentarsfältet!

Förälskad i mig själv


För ungefär fyra år sedan blev jag förälskad i mig själv. Det kan låta lite konstigt. Hur kan man bli förälskad i sig själv? Jag tillät mig.

Det började med att jag undrade varför jag satte mina vänner högre än mig själv på värdeskalan. Det är ju mig jag umgås med varje dag, hela livet. Jag frågade mig vad jag skulle tycka om mig själv, om jag var min vän.

Plötsligt kände jag en saknad. Jag saknade mig själv, den jag mindes att jag var som liten. Spontana, starka, självklara, orädda lilla Britta (näst längst till vänster i bilden).  Jag visste ju att hon fanns kvar någonstans där inne.

Jo, jag skulle tycka om  mig själv väldigt mycket om jag var min vän, tänkte jag. Jag tycker ju om mig själv väldigt mycket. Egentligen. Något vaknade till och kittlade inombords.

Jag undrade vad som skulle hända om jag började behandla mig själv som jag vill behandla mina vänner. Jag undrade vad som skulle hända om jag till och med provade att flörta, ragga på mig själv. Vad skulle jag uppskatta? Jag skrev en lista med allt ifrån en kaffe på stan och shopping till konsertbiljetter och spa.

Det var då som en förälskad känsla bubblade fram. I flera dagar efteråt gick jag som på rosa moln. Förälskad i mig själv. Helt jäkla såld faktiskt.

Idag kom jag att tänka på den dagen när jag vaknade med den där sköna känslan igen; ”Jag älskar mig själv! Jag fan grym att hänga med!”. Ingen formulerar det bättre än India Arie i Private Party:

”True love began with me, This is not ego or vanity, I’m just celebrating me.”


Private Party

India Arie

I’m having a private party
Ain’t no body here but me, my angels, and my guitar singin’ baby look how far we’ve come here
I’m havin’ a private party
Learning how to love me
Celebrating the woman I’ve become, yeah

I tried to call my mother, but
She didn’t get where I was going
I called my boyfriend and he said
Call me back a little later baby
I hung up the phone, I felt so alone
Started to feel a little pity
That’s when I realized that I
Gotta find the joy inside of me

I’m gonna take off all my clothes
Look at myself in the mirror
We’re gonna have a conversation
We’re gonna heal the disconnection
I don’t remember when it started
But this is where it’s gonna end
My body is beautiful and sacred
And I’m gonna celebrate it

All my life
I’ve been looking for
Somebody else
To make me whole
But I had to learn the hard way
True love began with me
This is not ego or vanity
I’m just celebrating me

Sometimes I’m alone but never lonely
That’s what I’ve come to realize
I’ve learned to love the quiet moments
The Sunday mornings of life
Where I can reach deep down inside
Or out into the universe
I can laugh until I cry
Or I can cry away the hurt

Happy birthday to me
Happy birthday to me
Happy birthday
Happy birthday to me
Happy birthday to me
Happy birthday

Berörd av en inbox

Jag är känslomässigt berörd. Ingen annan inbox har en sådan förmåga att beröra mig som Spotifys. Ibland sätter en låt igång så mycket mer inombords än vad ett skrivet meddelande gör. Man skickar över en stämning, en röst, ett arr. Den lämnar utrymme åt associationer och funderingar. Jag får själv komma på varför jag fick just den låten jag fick.

När jag loggade in idag hittade jag 5 nya meddelanden eller låtar i det här fallet. Jag fick tips på artister jag inte kände till och som jag gillar. Det är något av det bästa jag vet. Det är som fina presenter.

Låtarna var från min vän från Twitter, Smulgubbe. En av låtarna är Pariserhjul med Stina Berge. När jag lyssnar på den så griper den tag och jag inser snart att den handlar om Smulgubbe själv och hennes dotter som hon kallar för en krigare (läs hennes blogg). Samma livskraft och styrka som låten andas delar Smulgubbe med sig av på Twitter. Det är bland annat därför jag gillar henne. Hennes mod. Jag är berörd och känner att jag har fått lära känna en liten smula till av den här starka gubben till tjej.

PARISERHJUL
Text: Stina Berge
Musik: Karin Renberg

Jag har ett glitterfnitter-bullerskrattt ett tusenfrågorsbarn
Dit benen inte bär dit flyger tanken ren och klar
En jätteung en gammelvis en ordvältareman
Och jag tror världen vore god
Om flera var som han
Jag ser mänskor gå förbi
De tror de ser en tragedi
och här sitter vi
och räknar segrar

Och jag ska sjunga ett skepp och vi ska segla långt bort
Dit där en rullstol med pariserhjul väntar dig på stranden
På ekvatorns silverband ska vi åka karusell
Sen har vi fest med våra vänner där i sanden

Jag har ett svartöga en blixtlåsmun ett taggtrådshemligt barn
Det är bara på botten man kan leva osänkbar
En krigare som slåss med mera än jag kan förstå
Men jag ser jättekliven som du tror är pyttesmå
Jag ser mänskor gå förbi
De tror de ser en tragedi
och här sitter vi
och räknar segrar

Och jag ska sjunga ett skepp och vi ska segla långt bort
Dit där en rullstol med pariserhjul väntar dig på stranden
På ekvatorns silverband ska vi åka karusell
Sen har vi fest med våra vänner där i sanden

Are you serious enough?

Jag har alltid haft svårt för människor som tar sig själva på stort allvar. Jag har tänkt att de inte har självdistans och är för ”uptight”. Men jag har insett att det är för att jag själv inte har tagit mig själv på det allvar jag förtjänar.

Min trettioårskris har lett till insikten att man måste ta sig själv på allra största allvar. Utan diskussion. Gör man inte det kan man inte ens ha en ärlig självdistans. Bara självförakt.

Tidigare tänkte jag att allvar = depp och tråkigheter medan lättsamhet = glad. Tänk dig sambandet nedan. Ju mer nedstämd, desto allvarligare. Ju mer lättsam, desto gladare.

För mig fanns inte möjligheten att vara allvarlig och glad/upprymd samtidigt. Möjligtvis lättsam och nedstämd. Men då var lättsamheten främst en metod att dölja min nedstämdhet. I min värld var nedstämdhet inte ok.

Förlåt mig!

…ska bli min nya kvällsbön. Inte förlåt mig Gud eller fan-hans-moster, utan förlåt mig själv för att jag inte har kunnat älska och respektera mig själv bättre hittills. För att jag inte har tagit mig själv på större allvar och därför inte stått upp för mig själv tillräckligt gentemot andra människor i alla möjliga situationer. För om inte jag är den viktigaste personen att älska, respektera och ta på allvar i mitt eget korta liv så vet jag inte vem som skulle vara det. Det är ju med mig jag måste leva, dag och natt, tills döden skiljer mig åt. Jag tänker låna formuleringen av fantastiska Björk:

Show Me Forgiveness

Show me forgiveness
For having lost faith in myself
And let my own interior up
To inferior forces

The shame is endless
But if soon starts forgiveness
The girl might live

Från Medulla av Björk (2004)

Läs andra inlägg på temat förlåtelse hos Dreadnallen.